lh's skolblogg

Hej!
Idag ska jag blogga om två karaktärer; Gulla och Johanis. För det mesta kommer jag vara huvudpersonen, Gulla. När jag är Gulla kommer jag skriva i jag form och när jag är johanis ska jag förklara hur jag tror han är som mäniska.

Gulla:
Jag sliter som en oxe varje dag. Ellen och Karlberg tjatar och tjatar, aldrig får jag en ledigstund för mig själv. Men ändå trivs jag här i torpet, som Kulla-Gulla. Det är här jag hör hemma på något vis. De andra barnen tycker om mig och uppskattar det jag gör, licksom gammelmor.
I skolan retar de andra flickorna mig. Usch den där flickan Linnea. Hon tycker värkligen inte om mig, och hon får med de andra flickorna att tycka illa om mig oxå.
Men vår stränga lärare Bromander, han tycker om mig och säger att de andra ska hitta inspration av mig. Men sträng är värkligen Bromander, den där gången han piskade Johanis kommer jag aldrig glömma. Jag tyckte så synd om stakars snälla klena Johanis. Johanis kunde alla sönerna, men så blev han så nervös och glömde bort alla sönernas namn och då fick han smisk och fick ställa sig i skamvrån.
Ja mitt liv är tufft och det är nog meningen att vissa ska vara rika och vissa ska vara fattiga. Men ändå så kan alla vara lyckliga, det är nog darför gud har skapat oss.

Nu är jag Lisa igen:
Så tror jag att det är för Gulla, att det är så hon lever och tänker. När jag har läst färdigt boken så får jag se om jag har rätt eller fel. Men nu ska jag förklara hur det är för Johanis, men inte lika djup som Gullas beskriving.

Johanis, ( ett av Karlbergs barn ):
Jag tror att Johanis är klen och smal, lite ranglig och vajar som en falggstång när han går, som en gamal gubbe. Jag tror att hans föreldrar inte tycker om han, de ser nog bara skallet hos Johanis. De tror inte att han kan bli någon riktig karl. Han sitter bara och läser och latar sig enligt hans föreldrar.
Men egentligen har nog Johanis ett hjärta av guld och en stor fantasi. Jag håller med Gulla att han nog skulle kunna bli präst en dag. ( Det var ett de finaste yrkena på den tiden ).
Johanis är rädd för det mesta: mörker,klassens starkaste kille, hans egen far, men det han mest är rädd för är nog slagsmål. Å det är många som vill slå en sån klen kille som han.
Men jag tycker om Johanis, han är som han är och låtsas inte va någon annan. Jag tror Johanis största förebild kanske är gammelmor eller Gulla själv.

Jag hoppas att jag har rätt om detta för att det våre nästan lite tråkigt om det inte va så som jag har fått min uppfattnig av de här två personerna.
Aja nu år det vara slut skrivet för idag... eller om ni vill läsa handligen om boken så får ni gå in på mitt näst senaste utlagd text.

pussåkram
/ Lisa Hedbäck.